På morgonen den 5 oktober år 2008 iakttogs ett märkligt fenomen på en liten ort på västkusten i det lilla landet Sverige. Den första upptäckten gjordes - som så ofta, när det gäller verkligt säregna och viktiga saker - av ett barn.
Det hade blåst kraftigt den natten.Vindar som var nära orkanstyrka i byarna, kastade sej skoningslöst över det flacka oskyddade landskapet.
Havet vräkte sej i ursinnig yra mot sandstränder och klippor som om vore det ett försök att återkräva ytterligare ett avsnitt landmassa.
Morgonen efter, när stormvindarna dragit vidare och det stora havet tvingats dra sej tillbaka, drogs människorna till stränderna. Man skulle kontrollera att båten låg kvar, man skulle rasta hunden. Man skulle konstatera att det ännu fanns fast mark under fötterna.
Barnet skulle leta efter ilandflutna skatter. De små fötterna sjönk ner i det tjocka täcket av bubblande, plippande tångruskor. Blicken skärpt i sin jakt efter vackra trästycken, färgglada plastdunkar och obestämbara föremål i egendomliga former.
Det var då - en vacker skimrande glasflaska! Halvt nedbäddad i tång. Hjärtats snabba slag. Flaskan täckt av salt och sand. Ivriga händer torkar, gnuggar. Skriker till. Tappar flaskan. Det är något i den.
Det är någon i den.
Nyfikenhet och förundran. Barnet sätter sej på knä i den blöta tången. Lutar sej närmare. Ser. Lyssnar.
Ropar. "det är en flicka i flaskan!"
Föräldern oroad, irriterad, störd i sina tankar - på hur mycket det ska komma att kosta att få upp båten från havets botten. Rynka mellan ögonbrynen. "släng ifrån dej den där! Det kan vara något farligt i den. Tvätta händerna!" glömsk av sin egen barndoms upptäckariver. Blind för barnets rosiga kinder och uppspärrade ögon. Döv för flaskans innehåll.
Detta var den första flaskan som hittades. Senare samma dag skulle ytterligare nio flaskor med samma innehåll räddas. Flickor i flaskor.
Dagspressen, radionyheterna och TV.s nyhetsprogram brusade av inlägg, hypoteser och åsikter.
Det gick inte längre att blunda för fenomenet.
Vad var detta för flickor? Varifrån kom de? Vad ville de?
Till slut lugnade människorna ner sej. Bruset upphörde. De tystnade. Lutade sej närmare. Såg. Och lyssnade.
