För vad då, undrar den vetgirige läsaren vars skarpa intellekt likt en knivsegg skär genom den av spänning förtätade atmosfären. Julbrev, kära läsare, jag pratar om julbrev. Julbrev i allmänhet och naturligtvis det Klintenbergska julbrevet i synnerhet. Vi vet att vänner, släktingar och kollegor ute i stugorna runt om i vårt avlånga land (och för all del även ute i vida värden) brinner av iver att få ta del av det Klintenbergska året. I år har vi likt kungafamiljen valt att presentera vårt år i anslutning till nyåret. Konungen (eller ”Tjabo” som vi säger i den trängre kretsen) har ju som bekant en del skrivsvårigheter varför han är hänvisad till televisionen för presentation av sitt julbrev. Dit är dock inte vi hänvisade utan serverar hela härligheten helt utan förskönande omskrivningar på detta sätt, precis så som traditionen bjuder. Vad har då vår hjältefamilj varit med om under det år som passerat? Har det likt förra året varit en väg kantad av framgång, hjältedåd och utomordentlig briljans? Ja kära läsare, jag tror inte att årets julbrev kommer att göra någon besviken. Så varsågod, läs och begrunda.

Blir någon förvånad om jag antyder att

även detta år har gått i hästens tecken?

Familjen har under det gångna året

ytterligare förkovrat sig i hästlivets alla

mysterier. En värld vars komplicerade

kodex aldrig slutar att fascinera. Stor

elegans, takt och ton varvat med brutalt

och hårt arbete. Under året har det hänt

en hel del med häst och stall byten, men

vår trogna dragare Myran finns

fortfarande i vår omvårdnad. Ledig tid

har alla familjemedlemmar mest ägnat

åt ridklubbens olika aktiviteter. Vi har

under året också haft en ny familjemedlem boende hos oss. Han lystrar till namnet Otto och kom till oss i somras. Han har sedan bott här och busat med oss mest varje dag. Nu är dock Otto tillbaka hos sin rätta

familj, vars matte efter en tids ohälsa har blivit bättre och åter fått kraft att ta hand om Otto. Lite tomt blev det efter vår fyrbenta vän men katterna njuter i fulla drag. De slipper nu att ständigt jagas mellan sina högt belägna tillflyktsorter och kattluckans hägrande port mot frihet och öppna vidder.

Vi börjar med att titta lite på vad

familjens yngsta medlem har hittat på under det gångna året. Tilda går nu i fjärde klass och när inte skolarbetet upptar Tildas tid så ägnar hon sig mest åt skötsel och träning av Myran. En

liten stund blir det dock ibland över till fiolträning. När Tilda trakterar sin fiol, ja då kryper katterna in i de mest undanskymda av husets vrår. Otto

ackompanjerar med ett vemodigt

ylande och övriga familjemedlemmar

får plötsligt bråttom att utföra allehanda externa ärenden. Men Tilda kämpar tålmodigt vidare fast övertygad om att ”übung macht den meister”. Hon har också visat sina teatraliska och musikaliska talanger och förgyllt vår och andras adventstid med sina insatser som skolans lucia. Bra jobbat Tilda!

Även Agnes ägnar sig naturligtvis åt hästar i allmänhet och Myran i synnerhet. En del tävling i dressyr har det också blivit för Agnes och Myran. De har väl inte alltid fått storslam i poängtablåerna, men helt klart är

att de två tillsammans väckt stor

uppmärksamhet i egenskap av tävlingsplatsernas mest bildsköna ekipage. Ett säkert bevis för detta är att en av Europas största hästklädesgrossister valt just Agnes

som årets stjärnmodell. Hon figurerar där med avspänd briljans på helsidesbilder bland modellbranschens yppersta elit. Nästa år hoppas Agnes kunna tävla Myran i körning, en gren där hon tror att både häst och kusk skall komma till sin fulla rätt. Vi kan inte annat än önska Agnes lycka till och far kommer självklart göra sitt yttersta som groom för att föra ekipaget mot nya stora segrar. Agnes har också med hjälp av sitt stora engagemang och patos blivit utvald till elevrådets ordförande på Tingvallaskolan. Trots sin litenhet, eller kanske tack vare den, så svingar hon ordförandeklubban på ett sätt som får eventuella opponenter att tystna. Den stolte fadern ser redan Agnes väg mot prestigefyllda styrelseuppdrag ligga väl utstakad. Där kan hon behövas, lärandes snikna snubbar etik och moral, samt inte minst att veta hut! Avslutningsvis bör också tilläggas att även skolarbetet sköts på ett sätt som inte lämnar något i övrigt att önska.

Ellen, Ellen, Ellen, familjens tonåring. nu i full blom och med hela världen för sina fötter. Även hon ägnar det mesta av ledig tid åt hästar, och att påstå att hon bor i stallet är ej att se som någon stor överdrift. Ellens uppdrag som beridare åt hästen Dundee fick tyvärr avbrytas i somras på grund av yttre omständligheter. Ellen gjorde dock en elegant sorti då hon kammade hem en första plats på Svenska mästerskapet i dressyr för new forrestekipage. Nya uppdrag har sedan blivit aktuella och Ellen fostras nu i hästuppfödarnas hårda skola. Där är hon behjälplig med allt från stalledrängens enkla sysslor till beridarens mer sofistikerade

diton. Ellen har också hedrat sin far genom att följa med på en av årets stora konferenser i Stockholm. Nu kan gubben inte längre visa sig utan att branschens företrädare frågar efter den förtjusande dottern. Med en sådan salongsfähighet kan man gå hur långt som helst, särskilt när den kombineras med skolbetyg som kan få en far att bli tårögd av lycka.

Vari bottnar då denna nästan osannolika framgång för de Klintenbergska ungdomarna? Hur kan dessa fantastiska blommor spira i en miljö som av många skulle anses som aningen torftig? Svaret kära läsare är enkelt, svaret heter Eva, barnens fantastiska moder och undertecknads i alla avseenden hulda maka. Eva, familjens självskrivna överhuvud

och koordinator, hon vet hur barn skall fostras till goda samhällsmedborgare. Skickligt navigerar hon fram bland försåtliga pedagogiska bränningar skapade av dr. Spock, Anna Wahlgren och andra drogliberala rödvinspedagoger. Med ett säkert och fast handlag lotsar hon ungdomarna fram på livets farled utan att för den skull släcka de unga sjöfararnas upptäckar- och äventyrslusta. Som om inte detta vore en nog så betungande uppgift så kämpar hon också oförtrutet vidare med fostran och utbildning åt barnen på Habyskolan.

En sann kämpe, en hjälte som sätter andras väl före egen vinning. Vi är många som är henne stort tack skyldigt!

Så har vi då slutligen familjens far,förtjänar han att nämnas i dessa sammanhang? Ja kära läsare han gör nog det även om hans bravader under året inte riktigt har nått till samma höjder som övriga familjemedlemmars. Min blygsamhet tillåter mig inte heller att sväva ut i några svulstiga beskrivningar av min egen förträfflighet. Sant är dock att  undertecknad även i år har verkat som en kugge i det maskineri som är konstruerat för att övervaka rikets längsta brottsplats, det vill säga våra vägar. Eter nyår kommer jag dock att efter ett par år som frilansare, på heltid ägna mig åt läromedelskonstruktion inom området körkorts- och trafikkunskap. Stationering blir på STR i Landskrona varför jag har fördjupa mig i den skånska lingvistiken för att på så sätt vara rustad inför eventuell språkförbistring. Den som har vägarna förbi det vackra Landskrona och är självklart alltid hjärtligt välkommen att hälsa på. När det gäller fritiden så ägnas den mest åt hästar även för min del. Eller hästar och

hästar, mest blir det ju stall- och anläggningsarbeten samt att jag ibland tjänstgör som groom åt Agnes när hon kör Myran. Inom området anläggning är kanske Bosgårdens bar-bygge det som har blivit mest omtalat. Många härliga sommarkvällar har tillbringats vid grillen mellan Paddock och ridhus under parollen ”Härligt grillkött, färskt så det gnäggar”. Avslutningsvis vill vi passa på att till er alla framföra en hjärtlig hälsning med förhoppning om ett riktigt gott nytt år.

Eva & Sverker

Ellen, Agnes & Tilda

Simon, Felix och Anna-Lisa

Otto

Guld- & Silverfiskarna