Discipulus est prioris

  posterior dies.

50-åringar, 80-åringar, studenter, 19-åringar, midsommar, och sån´t!

Midsommar infinner sig i skrivandes stund och vad passar då bättre än att önska dig käre läsare en god sådan!? Den trägne besökaren har kanske noterat att det varit en smula stiltje här på klintenberg.net den senaste tiden. Bortsett från krysset har just ingenting hänt. Det beror näppeligen på att uppslag har saknats. Nej sannerligen icke! Skälet är snarare att vi hamnat i en ”jubileumstromb” av sällan skådat slag. Det betyder i sin tur att förutom livets vanliga göranden och havanden så har vi mestadels ägnat åt oss att ömsom anordna jubileer, ömsom besöka andras. Det är i och för sig en mycket angenäm tillvaro men som sagt det blir just ingen tid över till något annat. Alltså ekar det ödsligt på klintenberg.net och Karolina ligger fortfarande på land och vänta på det sista i ”vårrustningen”. Jag har dock stulit mig en liten stund mellan midsommarbrunchen och kvällens grillevenemang för att nedteckna denna rapport. Låtom oss ta det i tur och ordning.

50-åringar har firats, firas och ska i år firas i parti och minut vilket det också har rapporterats om en del tidigare. Jag kommer därför att denna gång lämna 50-års jubilarerna därhän.

Så har vi 80 – åringen. Min egen och högt skattade far passade den 9 juni på att fylla 80 – år. Trots ålder och sjukdom firades detta med en rejäl sammankomst på Solgård i Fritsla där far numera framlever sina dagar. Det mesta av släkten var samlad och far visade ännu ett prov på sina talanger som talare då han levererade ett vackert tal. Det var naturligtvis också mycket trevligt att träffa alla släktingar, inte minst fars bröder Stig och Kent som frikostigt levererade mer eller mindre sannolika Fritslahistorier. Stämningen var hög och skratten många. Jag vill också passa på att utbringa ännu ett fyrfaldigt leve för 80-åringen. Han leve, hipp, hipp, hurra, hurra, hurra, hurra!

Så var det dags för Tildas student. Det var vårt tredje studentarrangemang och jag kan försäkra att studenten nu för tiden är inget som man fuskar med. Nej, rejäla kalas ska det vara. Mycket jobb och resurser går det åt men det är värt allt! När gästerna fyllkas, stämningen är hög och sommarsolen skiner i kapp med studentskan, då står man där, stolt som en tupp och glad som en speleman. Stort grattis till Tilda som fixade studenten med bravur. Som vanligt plågade jag min omgivning med ett litet tal vilket här återges.

 

Tal till studenten Tilda.

När jag var ung fick jag lära mig att man svarar med sitt telefon nummer när man svarar i telefon. Således, ringde det så greppade man backelitluren, harklade sig och sade:

-          70919

Varför man gjorde det är jag lite osäker på. Det är ju aningen sent att upplysa uppringaren om vilket nummer han eller hon just slagit. Ett annat skäl skulle ju kunna vara att man vi ge uppringaren en möjlighet att kolla av siffrorna mot det nummer vederbörande just slagit och, om det visar sig att nummerföljden är fel ge han eller hon en chans att bryskt lägga på och aldrig mer ge sig till känna!

Hur som helst. Med tiden utvecklades svarstekniken mot att man svarade med efternamn och i dag finns det faktiskt de som svarar med bara förnamnet.

Tilda gör inget av delarna. För om man ringer henne är det bäst att efter det att man försäkrat sig om att signaler går fram, ta luren en aning från örat. Eftersom Tilda varken svarar med nummer eller namn utan med ett rungande:

-          WHASSAPP!!!!????

Vad det betyder är jag en smula osäker på men jag tror det är en variant av engelskans, Whats up? Som enligt Google betyder ”vad är upp”? fritt översatt har jag dock fått lära mig att det betyder något ungefär i stil med:

-          Hur är läget, vad händer, är på gång, typ alltså.

Nåja det kan vara hur som helst med den saken med vad jag vill säga är bara det att Tillidonken är en person som inte bara när det gäller att svara i telefon gör på sitt sätt. Man skulle kunna säga att det är signifikant för hela Tildas existens. Hon går sin egen väg, helt enkelt. Det är något som jag personligen uppskattar väldigt mycket. I varje fall så länge hon går sin egen väg på ett sätt som jag gillar.

För några år sedan hade Tilda vad man skulle kunna beteckna som en Rock-period. Visst var jag då lite orolig att hon skulle komma hem med en piercad, svartrockande Marilyn Manson kopia med sönderrivna kläder. Så blev icke fallet och ska sanningen är jag aningen lättad att den perioden i varje fall för denna gång tycks vara över.

Nog om att gå sin egen väg. Du är kort sagt bra på det Tilda och mamma och jag lovar att stötta vad du än hittar på. Bara det är lagligt och propert vill säga!

En annan sak som är speciellt med Tilda och som hon har gemensamt med mig är att hon är minst i syskonskaran. Alla som lever i familjer med många barn vet att intresset från föräldrarnas sida för barnens göranden och havanden minskar med kvadraten på nummerordningen i syskonskaran.

När första barnet Ellen gick i skolan var vi på alla föräldramöten, engagerade oss i diverse mer eller mindre meningsfyllda aktiviteter. Följde upp och förmanade och så vidare.

När andra barnet, Agnes gick i skolan gick någon av oss på en del föräldramöten. Jag kan garantera att det var inge vinstlott. Väl på mötet satt man längst längstbak, kvävde sina gäspningar och längtade hem till ”Halv åtta hos mig”.

När Tilda gick i skolan visste vi knappt ens var skolan låg.

Detta är dock något som inte bara behöver vara en nackdel. Alla minstingar vet att man kan dra fördel av denna stora frihet. Hur det nu än är med den saken känner vi sällan någon större oro för att Tilda skulle utnyttja denna påtvingade frihet på ett otillbörligt sätt. Jag vill ändå passa på att å mammas och mina vägnar be om ursäkt för vår tilltagande brist på engagemang detta med barn och barnuppfostran.

Ett student tal ska och bör innehålla minst tre råd och tips för framtiden. Jag har tänkt som attsingens på vilka råd jag ska ge till en person som är klokare än jag. Jag som för övrigt av många anses inte vara riktigt klok.

Hur som helst här kommer råden:

-          Fortsätt att vara dig själv, gå din egen väg. Vad andra tycker är visserligen inte oviktigt men det är inte viktigast. En del gillar andra ogillar, så är det! Men du spelar huvudrollen i ditt liv.

-          Fortsätt att vara ödmjuk. Någon sa att ”världens stora bekymmer är att dårarna är så tvärsäkra samtidigt som de kloka alltid är så fyllda med tvivel”. Jag är beredd att skriva under på det även om jag själv tidvis tillhör den förstnämnda kategorin. Jag jobbar med det dock.

-          Sist men inte minst skulle jag vilja slå ett slag för mitt eget valspråk. Discipulus est prioris posterior dies. Var dag som kommer lär av de som föregått.

 

Därmed vill jag gratulera dig till en väl genomförd studietid och önska dig välgång och all lycka i framtiden, vad du än hittar på att ta dig för.

Jag föreslår att vi alla reser oss upp och utbringar ett skål som denna gång varken omfattar Konungen, fosterlandet eller krigsmakten utan bara vår egen student, vår Tilda, hon leve

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Knappt har vi hämtat oss från studenten innan nästa jubileum. Det är återigen Tilda men denna gång fyller hon 19-år. Otroligt, minstingen har blivit stor! Lite festtrötta som vi är för närvarande firades det hela på Hamnkrogen i Borstahusen. Mycket trevligt var det inte minns för att solen sken och det är vi ju inte direkt bortskämda med denna sommar.

Nej mina vänner nu håller inte detta längre. ”Knudarna” till kvällens midsommarfirande ska skrubbas, sillen ska läggas upp och di ädla drycker skola tempereras. Det är med andra ord hög tid att äntra köket. Ha nu en riktigt härlig midsommar så hörs vi när vi råkas och glöm inte att ”kryssa lugnt”!   

  

På spaning i samtiden

20120608 Man har varit på 50-års kalas i barndomsbygden, jajamensan! Riktigt trevligt var det och det gav också tillfälle till viss eftertanke. Nu råkar det vara så att jubilaren vilken är en barndoms- eller i varje fall en ungdomsbekant, råkar vara trolovad med en av mina äldsta och bästa barndomskamrater. Nämligen den smått osannolike Håkan Gustavsson! Mannen som redan i späd ålder presenterade fantastiska innovationer som till exempel gräsklipparcykeln. Mannen som förstod sig på datorer på den tiden då den bara var en hopplös pryl som kunde just ingenting.

På festen råkade jag få denne mans fantastiska moder till bordet. Siv plockade raskt fram inte bara ljuva barndomsminnen utan även bildbevis på desamma!  Ur bokhyllans skrymslen halades en minnesbok av typen ”Mina första år” fram. För de yngre läsarna tarvas en förklaring. En slik minnesbok är en förhistorisk variant av Facebook. En bok i vilken man ogenerat orerade över sina barns fantastiska utveckling och framgång. Det kunde vara anteckningar av karaktären, ”Lille Nisse fick sin första mjölktand den 2/3 -65”. Det kunde också vara notering om det datum då telningen för första gången skrämdes av en cirkusclown eller varför inte när vederbörande helt enkelt sa mor eller far för första gången. Kort sagt en analog variant av skrytforumet Facebook!

Det var fantastiskt trevligt att tillsammans med Siv botanisera i dessa historiska skrifter. Plötsligt slår mig tanken, hur kommer våra barn att göra i samma situation? Hur ska de kunna hitta en 40 år gammal statusuppdatering? Finns de ens kvar? Vi sparar våra livs historier på Facebook och Youtube men vilket ansvar tar dessa kvartalsekonomer för att våra historier bevaras till eftervärlden? Troligen inget alls. Kommer våra barns barn att bli de fösta civiliserade människor vars historia tecknas och falnar i digitalt snömos?

Ja, inte vet jag hur ni har det men själv har jag inte koll ens på de foton som jag tog med min mobiltelefon för mindre än ett år sedan. Dess bättre har Siv haft bättre koll som bevarat bland annat ovanstående helt underbara kort från lekis. Längst ner till höger syns undertecknad. Utan fluga men notera att skjortans översta knapp är prydligt knäppt!

Mannen längst upp till vänster, vem är det? Just det, Håkan G. him self!

Hoppsan, jag höll på att glömma jubilaren sjäv, det var inte meningen. Stort grattis på 50-årsdagen, Ingrid!