Vintermelankoli
Det är februari och kylan vill inte riktigt ge med sig. Då är det skönt att kunna värma en frusen själ med några solskenshistorier. Eller vad sägs om följande:
Totte och jag är ute och går vår sedvanliga lunchpromenad längs Skeppsbrokajen. Då angör fiskebåten Emma hamninloppet och vi stannar för att beskåda spektaklet. Precis när hon passerar mitt för oss formar en av fiskarna händerna till en strut för munnen och hojtar åt vårt håll:
- Vi kryssar väl som vanligt på lördag!?
Det är en ljuspunkt i vintermörkret. En annan ljuspunkt är vårt vackra vattentorn. Spökligt midvinterblått reser det sig i strandkanten. Lite som om det vore ett föremål från en främmande planet. Det är härligt att stå mitt under och låta sig tjusas av vindens vinande mellan de bastanta betongpelarna.
Ytterligare en ljuspunkt är att nya Venfärjan Uraniborg har börjat trafikera Ven. Än är det glest mellan turisterna men om man kisar en smula och fantiserar kan man se hur de fyllkas på soldäck, njutandes en bier och förväntningar på sundets magiska pärla.
Avslutningen på denna rapport blir kanske lite vemodig. Vi har nu definitivt beslutat att lämna vårt härliga residens på Storgatan. Ett underbart hus i tre våningar med eget bibliotek, biosalong, gott om rum och mysig bakgård där vi haft många härliga fester i sommarnatten. Tänk alla gånger man suttit under vinrankornas gröna tak i ”orangeriet”, blickat upp mot stjärnhimlen och funderat på livet vedermödor och glädjeämnen. Kanske kommer jag ändå att mest sakna den knarrande korgstolen under blåregnet. Där har många tankar tänkts (även om jag kanske då och då dåsat till en aning).
Jag önskar en ny ägare som förstår att uppskatta den spröda klangen från Sofia-Albertinas klockor. Någon som njuter av gatans brus i arla morgonstund. Trådbussar som ljudlöst seglar förbi. Att kunna stå vid takkupornas fönster på tredjevåning vid nyårsnattens tolvslag och se staden explodera i ett fyrverkericrescendo. Eller tänk sommarmornarna när man i morgonrock hasar ut på gatan för att hämta tidningen och blickar ned mot hamnen och Gråens vindmöllor. Nå ja nu ska vi inte bli sentimentala, dags att dra vidare…!
Veckans spaningar!
Skapad 20130206
Senast uppdaterad 20130211
Lokalblaskan meddelade att några tjyvar stulit vår nya fina staty av Selma Lagerlöf. En bronspjäs placerad på det ställe där Selma brukade stå och blicka ut över sundet under de ca tio år som hon bodde och verkade i Landskrona. En ganska avskild plats att placera något hundratal kilo brons på vilket naturligtvis blev en för stor lockelse för tjyven. Denna Vessla bröt helt enkelt loss Selma från sin sockel. När hon skulle stuvas in i bilen passade nog inte riktigt galoscherna varför vederbörande Vessla istället företog att släpa den basta damen ca 300 meter till en närbelägen vassrugge. Där hittades hon dagen efter av några lekande pojkar. Jag vet inte vad det är för kilopris på brons men jag antar att även om Selma är en bastant dam så är metallvärdet långt under de 400.000 kronor som hon kostade. Vilket slit herr Vessla måste ha haft utan några egentliga förutsättningar att tjäna storkovan. Det är väl som en polisbekant brukar säga:
- Ja si tjyv det blir man inte för att finansiera sina studieskulder!
Häpp!
Apropå studieskulder så var jag här om dagen och lyssnade på en föreläsning av en gentleman som lystrade till namnet Jörgen Oom. Inte heller han torde vara belastad av några större studieskulder. Under en två timmar lång framgångsteologisk predikan staplade han intill lögn förenklade sanningar på varandra. Hr Oom hade då svar på allt. Snar att framhäva sin och andra framgångsrikas förträfflighet! Tänkte först skriva om det ledsamma med att det går att torgföra sådan smörja men sedan såg jag på TV ”Min sanning” med KG Hammar. En sådan ödmjuk, klok och sympatisk person! Tänk den som hade bara unset av denne mans patos, ödmjukhet och bildning. Låt oss glädjas åt att det trots allt finns många kloka humanister. Dock måste man lyssna och speja vaksamt ty deras lågmälda klokskap överröstas oftast av dårarna och de tomma tunnornas larm.
Häpp
Apropå larm så hörde jag en debatt på radion häromdagen. Det hela gick ut på att allt fler tidningar nu tar betalt för de nyheter som tidigare levererats gratis via nätet. Detta är dock inte okontroversiellt för en generation som vant sig vid att allt på nätet är gratis. På journalistens fråga till redaktören på Sydsvenskan om varför man nu tog detta radikala och brutala grepp på den fria kommunikationen svarade hr. redaktör:
- Tidigare har gratisnyheter via nätet finansierats av de som köpt papperstidningen. Det börjar bli knivigt nu när allt förre gör det!
Häpp!
Apropå nyheter så har Landskrona figurerat i riksnyheterna igen. Denna gång var det inte våld, kriminalitet, utanförskap eller främlingsfientlighet som stod på agendan utan rondellen vid södra infarten. Landskrona är en parkstad och man sätter en ära i att smycka staden i allmänhet och rondellerna i synnerhet, oftast med stor framgång. Jag njuter verkligen av våra vackra rondeller men ibland går det fel. Som i fallet med rondellen vid södra infarten. Någon innovativ kreatör lyckades få igenom att cirkulationen skulle förses med en rökmaskin för att entren till staden skulle få en "trollsk framtoning". Allt gott och väl så långt men man behöver inte vara ingenjör för att räkna ut att ymningt spridande av vattenånga får i varje fall två ur trafiksäkerhetssynpunkt negativa konsekvenser, nämligen nedsatt sikt och halka! Grunkan är trafikfarlig och har därför tagits ur drift. Chefen för räddningstjänsten uttalar sig i tidningen:
- "Jag var tveksam från början men konst är inte min starka sida!"
Stört skönt! Vi gick all in - det gick åt pipan!
Häpp!
På hockey!
Skapad 20130131
Man har varit på Hockey och spanat. Sicket spektakel! Roligt och lärorikt var det. Massor av gentlemän som gled fram och tillbaka över isen under det att de artigt skjuvade en svart tingest i backelit mellan sig. I var ände av den frusna spelplanen stod en "kasse" och framför den stod en astronaut med garageportar på knäna. Ibland gläntade han för mycket på garageportarna och då for backelitklumpen ibland in i kassen. Det ansågs mycket bra om han med garageportarna hörde till de andra. Var han däremot en hemmason ansågs det något sämre. Ja, rent av sjutusan så dåligt. Jag fattade aldrig riktigt det, jag tyckte att alla var jätteduktiga. Särskilt bartendern som med ackuratess besvarade min fråga om hur många själar som befolkar Ängelholm med ett rungande;
- Minst 150.000!
Lite efterforskningar visade dock på den något mer modesta siffran 23.000 personer. Icke desto mindre var besöket kungligt. Vi var roade, tack Ängelholm, Hockeyn och Rögle. Ni är prima!
Nedan ett kort videoreportage!
På tur i Hyde Park...
Skapad 20131118
Senast uppdaterad 20131122 kl: 22:02
I skrivande stund befinner vi oss i London och som framgår av bilden är vädret ordentligt busigt. Det stoppar dock ingen Londonturist. Här hålls fanan högt under det att vi i motvind pulsar genom Hyde Park. Jag ska försöka ordna lite mer bilder och en utförligare reseskildring vid tillfälle men nu ska vi ut på stan!
Senare:
Efter att ha checkat in på fashionabla Gresham Hotel i Sussex Gardens begav vi oss genast ut för att möta Tilda som tog oss ut på en liten pubrunda innan det var dags att koja. Fashionabelt och fashionabelt förresten. Hotellet ger tveklöst uppslag till en hel roman och får Fawlty Towers att framstå som riktigt seriöst! Mer om det någon annan gång.
På fredagen strosade vi på stan, eller snarare pulsade faktiskt. London bjöd på riktigt busväder. Trots detta fick vi en fin dag på stan med besök på Tildas jobb, afternoon tea och musical på kvällen. Det bjöds Les Miserables. En fantastisk uppsättning som jag sent ska glömma. De är duktiga på musikaler i London. Kvällen avslutades på puben förstås men särkillt sena blev vi inte. Det är nämligen jobbigt att turista i London.
Lördagen började med ett besök på London Eye. På väg till de massiva biljettköerna blev vi hejdade av en herre.
- Sir, do you want some tickets? We dont need them?
Så räcket han över fyra prima biljetter och försvann innan vi ens hann säga tack! En sann gentleman, på min ära!
Lördagens stadsodyssé bjöd på intressanta upplevelser och starka kontraster. Efter att ha klarat av obligatoriska London Eye och Westminster begav vi oss med buss mot Camden och marknaden Camden Lock. En fantastisk och minst sagt myllrande marknad. Den verkade vara inrymd i något som jag tror har varit ett gigantiskt stall tidigare. Utbudet var enormt, inte minst av mat från alla världens hörn. Vi åt gott och rikligt för en högst rimlig peng. Därefter smet vi in på en pub och värmde oss med a pint of beer.
Tilda guidade elegant och tog oss sedan genom stan till Camden Locks absoluta motsats nämligen Harrods. Ett varuhus som inte sparat på något. Jag visste inte riktigt vad jag skulle shoppa med mig hem och valde mellan en diamantinfattad cigarrtändare i vitguld för 400.000 kronor och en prydnads Kalasjnikov i röd plast för knappt 600.000 kronor. Tyvärr krånglade kreditkortet lite så det fick bli en burk marmelad istället för lite mer rimliga 70 bagis.
Väl ute igen snavade jag på en tiggare som låg på gatan med en smutsig kopp med några ”rävören” i framför sig. Det är svårt att förstå dessa oerhörda kontraster. Inne på Harrods gick människor och handlade onödiga grejer för tiotusentals, ja kanske till och med hundratusentals kronor. Utanför är det nätt att folk har mat och husrum för dagen. Vad kommer det sig att mänskligheten aldrig tycks komma närmare en lösning på detta ganska elementära problem? Det spelar ingen roll om den ekonomiska modellen kallas kapitalism, socialism, kommunism eller vad tusan som helst. Orättvisorna tycks ändå bestå!
Nåväl nu ska inte detta bli något politiskt manifest, åter till semesterrapporten. Efter ännu en pint på en liten pub drog vi oss tillbaka till våra egna kvarter i Sussex Gardens. Där blev det burgare och vin på vårt favorithak (har varit där två gånger).
Söndagen ska bjuda på Nottinghill och Sunday-roast säger Tilda. Spännande och gott säger jag! :-)
Inte heller söndagen gick av för hackor. Efter a full english breakfest på hotellet gick vi ut för att möta Tilda. Hon tog oss till Nottinghill där vi frekventerade diverse handelsbodar innan vi bänkade oss på ett litet mysigt ställe för att inmundigade en obligatorisk Sunday roast med Yorkshire-pudding. Hur prima var inte det? Sedan ett för kort besök på National Gallery. Därefter åkte vi tilbaka till våra hoods för att proviantera åt Tilda. Det blev ett tungt lass mat att bära hem genom snödrivorna men som tur var bjöds vedetkvickelse på en närbelägen pub.
Måndagen blev i mångt och mycket en vilodag. Vi flannerade i s:t James´s park tittade på ekorrarna och vakterna på Buckingham palace. Sedan tuben till Victoria station för vidare transport till Gathwick, Kastup och Landskrona-Storgatan. Sicken härlig semester! Tack Tilda, du var strålande! Londensarna ska vara glada att få ha dig till låns ett tag!
Nedan: Ett litet bildspel, inga märkvärdigheter bara telefonbilder men ändock!
Så var det dags för hemresa. Vädrets makter hade lugnat sig en smula. Luftskeppen och tågen gick i tid och runt midnatt var vi åter hemma på Storgatan! Det måste erkännas att jag blev en smula förtjust i Londons charm, inte minst för den lågmält gentlemannamässiga framtoningen. När vi lämnade Gatwick fastnade jag i securityn eftersom jag glömt att ta av mig mitt armbandsur, varpå jag utbrister:
- Oh dear, I think I forgott my watch!
- Don´t you worry about the watch sir, this is not a problem. I will help you through the gate, replikerade den vänliga vakten under det att han hjälpte mig genom säkerhetskontrollen. Detta var bara ett exempel på hur britterna gjort hyfs till skön konst och det är svårt att inte älska det! Till sist, tack Tilda för att vi fick hälsa på dig. Får man leva och ha hälsan kommer jag mer än gärna tillbaka for a pint of a proper blond beer!
Veckans spaningar...
20130111 Ingen har väl undgått att värdens mest kommunikativa företag Facebook håller på att etablera stort i Luleå. Stora delar av P1:s sändningstid i måndags spenderades på reportage om detta. Vad säger då Facebook själva? Jo, de kände behov att förmedla ett enda budskap nämligen:
- Vi ger inga intervjuer!
Häpp!
Apropå kommunikation. Jag har en särskild fäbless för organisationer som kommunicerar ett budskap som går stick i stäv med det egentliga agerandet. Härom morgonen stod en lastbil på tomgång utanför oss på gatan. Det är i och för sig inget ovanligt men denna gång pågick det särdeles länge. Jag var till sist tvungen att kolla och kikade ut bakom rullgardinen. Det var sopbilen. Jag gick in på renhållningsbolagets hemsida och möttes av budskapet ”L.S.R – från sopgubbe till miljöaktivist.” Det var alltså två miljöaktivister som satt i sopbilens hytt och käkade frukost allt medan motor gick på tomgång!?
Häpp!
Har precis haft bilen på service och blev därför uppringd av en kundundersökare. Jag svarade artigt på alla frågor. Verkstaden hade gjort sitt jobb och det fanns inte så mycket att klaga på. När undersökaren avslutade med att fråga om jag skulle rekommendera verkstaden till en vän svarade jag nej. Varför? frågade hon lite förvånat. Mina förväntningar på ett företag som har slogan, ”Hemma hos Bil DeVe” är betydligt högre än att de bara gör sitt jobb! Jag ska framföra det sa hon!
Häpp!
Apropå kvalitet. Jag plockade i veckan in julljusstaken på kontoret. Det var nödvändigt eftersom den som vanligt hade slutat fungera. Innan jag slängde faanskapet i containern noterade jag en liten lapp som var fästad vid ljusstaken.
”Quality will be remembered long after price has been forgotten – Konstsmide”
Jag vet inte hur ditt förhållande till julljusstakar är men i min värld är det inte ordet kvalitet som dyker upp i skallen när någon nämner dessa gudsförgätna tingestar.
Häpp!
Apropå kvalitet, i veckan meddelades att nu är 97 % av tågen i tid! Denna braskande nyhet fick troligen en och annan luttrad tågresenär att av förvåning höja sitt norra ögonbryn. Vad menar man då med ”i tid”? Jo, att det är tåg som varit mindre än en kvart försenat eller som aldrig avgått!
- Kom du i tid till skolan idag lille Kalle?
- Ja, jag gick aldrig!
Eller
- Var du i tid till mötet klockan 08:00 idag älskling?
- Ja, jag var där redan 08:14!
Häpp!
Apropå knepiga saker. Ingen kan ha undgått att notera krisen i SAS. De var rent av nära konkurs! Förhandlingar och nattmanglingar vidtog. Skulle det gå att rädda bolaget från undergång? Jo det går, om alla ställer upp! Mindre i lön och mer arbete. Jag blev nästan lite rörd över denna solidaritet. Det blev nog cheferna också för de firade framgången genom att ge varandra en liten gratifikation i form av en halv årslön! Ja, vad säger man? Visst är en sådan framgång värd att fira, även om personalen kanske blir en smula harmsen!
Det var veckan som gått, häpp!
Vinterbaderskan!
20130105 Superspännande kortfilm från klintenberg.net!
I veckor har ungdommarna jobbat 24/7 för att förverkliga sin dröm om en egen skön resturang. Ett eget ställe där lustfylld matlagning, exprimentella smaker och opretentiös härlig stämning ska stå i centrum. Ja, det är alltså min egen tolkning av deras projekt. Vet egentligen inte om krögarna själva skriver under på den, men jag tror det i varje fall. Nyfikenheten på den udda fågel i Malmös restaurangutbud är stor varför jag helt frankt länkar till några av de senaste artiklarna.
