Förändringens år - 2013

Släkting, vän, kollega, det har blivit dags att sammanfatta det Klintenbergska året 2013. Jag har funderat mycket på vilket tema som skulle vara lämpligt. Det har varit ett märkligt år för hela familjen och vad kan då våra ett mer lämpligt tema än förändring. 2013 har för oss varit ett förändringens år. Många förändringar har varit angenäma och till det bättre. Andra har varit mer svårsmälta och svåra att förstå sig på. Läs årets krönika och följ med på en resa genom förändringens år 2013.

Året började för min och Evas del med ett fantastiskt besök hos Tilda i London. Det var faktiskt mitt första besök i London och jag skulle kunna skriva en roman om denna fantastiska stad. Det ska jag dock inte göra utan bara stilla reflektera över besöket. Det är en underlig upplevelse att för första gången i sitt liv besöka en sådan metropol och finna att en av ens döttrar så väl funnit sig till rätta och gjort staden till sin.

Vi trodde nog att Tilda skulle bli kvar i London men förändringen ville något annat. En bit in på året meddelade Tilda att hon var klar med London för denna gång och flyttade helt sonika till storasyster i Stockholm. Där följde en tid av jobb och bostadsletande som ganska snart resulterade i en tjänst i en klädesbutik på Biblioteksgatan och ett boende på Gärdet. Jag har naturligtvis varit i Tildas butik och låtit ekipera mig, det blev ett par jeans. De sitter som en sportmössa och vad annat kan man förvänta av ett par hosor som kostar ungefär som hela Dressmans byxlager, där jag normalt handlar slik konfektion. Stockholmarna tycks dock inte vara särskilt priskänsliga för kommersen synes vara god och Tilda har ett slit med att hiva det ena paret "guldbyxor" efter det andra över disk. Lycka till Tilda med dina Förändringar.

Väl hemma från London vidtog en spännande period. Agnes och Robin som länge kämpat på i Stockholms stentuffa restaurang- och kaffebransch var trötta på att låta någon annan skörda frukterna av sin enorma kunskap och kreativitet när det gäller mat och dryck. De köpte helt enkelt en liten krog på gamla väster i Malmö. Efter ett par veckor av slit med målande och fejjande slog krogen ”Tryne till knorr” upp portarna i april. En sådan braksucce det blev! Jag älskar stället, inte bara för att det är Agnes och Robins utan kanske mest för deras egensinniga sätt att driva det och för den enormt goda maten och drycken förstås. Jag är sannerligen inte ensam om att applådera denna nya stjärna på Malmös kroghimmel. En enad matkritikerkår höjer den udda ”hippiekrogen” till skyarna i reportage efter reportage. Så har Agnes och Robin skapat sin förändring år 2013, lycka till båda två. Jag hoppas att även 2014 ska ge många tillfällen att njuta er mat och dryckeskonst. Vi ses på Västergatan 16!

Knappt var Tryne till knorr invigt innan det var dags att börja planera och förbereda nästa stora förändring som Ellen och Gustaf stod för. De passade nämligen på att gifta sig sommaren 2013. Det blev ett underbart bröllop i S:t Ibbs kyrka på Ven. Efter ceremonin i kyrkan och brudskålen på vallarna utanför vidtog bröllopsbaluns på Gamla kassan i Landskrona. En sådan fest det blev! Solen sken ikapp med brudparet och festen avslutades inte förrän tidig morgon efter med dans och vickning på stranden. Så förändrades Ellens liv år 2013 från att vara unga fröken Klintenberg till att bli unga fru Ellen K. Gedda. Basen har hon och Gustaf dock fortfarande på Bergsundsgatan och dagarna ägnar Ellen åt en kombination av konstvetenskapliga studier och som expedit i en damunderklädesaffär i Stockholm. Lycka till Ellen och Gustaf med era förändringar.

Som det framgår av ovanstående behövs inte längre Evas och mitt föräldraskap. De unga damerna klarar sig helt enkelt hyffsat på egen hand. Vi startade därför vårt eget stora förändringsprojekt under parollen ”nedskalning 2013”. Det hela gick helt enkelt ut på att skala ned livet till det väsentliga. Bort med onödiga saker som bara stjäl kraft och resurser att äga och förvalta. Nu ska detta icke misstolkas för någon slags askes. Nej syftet var helt enkelt det omvända, att skapa större möjligheter att njuta av livet. Det första steget var att sälja residenset på Storgatan. Sedan barnen flyttade ut kändes huset bara stort och ödsligt och det förestod en del renoveringsarbeten för att hålla huset i skick. Därför byttes det mot en liten lägenhet Nyhamn. Lägenheten är ny, kräver inget underhåll och veckostädningen går på en halvtimma, vilket betyder mer tid över till annat. Nästa steg i projektet var att göra sig av med Karolina, ja min gamla träsnipa alltså. Det var förvisso oändligt mysigt att tuffa runt med Karolina i hamnen men hon krävde rundligt med underhåll som tog massor av tid och kraft. Hon avsåldes därför till ett par entusiastiska Hallänningar och jag är helt övertygad om att Karolina kom i mycket goda händer. Tillgången på båt löstes istället elegant tillsammans med goda vännerna Erik och Lena så visst har vi gjort många härliga badturer även denna sommar.

På tal om bad så har Eva gått med i badföreningen Doppingarna som förestår Landskronas gistna men anrika kallbadhus. Där har hon under året företagit många bad i den vedeldade bastun följt av kalla avrivningar i sundets tidvis svala bölja. En av årets mindre angenäma förändringar var att stormen Sven satte p för Doppingarnas badande då han helt sonika sjösatte hela det gamla badhuset. Det guppade genast iväg mot ön Gråen där det strandade och slogs sönder i den rytande stormen. Kvar blev bara några pollare som sticker upp ur vattnet och bär dyster vittnesbörd om att de goda lögarestunderna nu är ett minne blott.

För min egen del njuter jag av vår nya lägenhets närhet till havet. Att somna till det stilla kluckandet från hamnbassängens vatten ackompanjerat av slamrande fall och knirrande bryggor och bojar, det är fint det. Liksom att kunna sitta vid frukostbordet och se turfiskebåtarna ge sig av ut på sundet, nedlastade med förväntansfulla fiskare. Finast är nog ändå när vattnets reflexer om kvällen och i arla morgonstund lekfullt spelar i taket.

Det enklare livet har även givit oss tid och möjlighet att göra andra saker än vad plikterna kräver. Till exempel har vi förutom i London varit i Italien två gånger och i Stockholm är vi så ofta vi kan. Trots detta är vi gärna hemma och bara tar det lugnt och har det fint.

Nu kan det verka som att den Klintenbergska familjens liv och leverne är en framgångsaga i ett rosenrosa skimmer men så är alls icke fallet. Som jag nämnde inledningsvis har inte alla förändringar varit av godo och det skulle kännas fel med en krönika som inte också tog upp också en del av dessa. En förändring, eller kanske snarare avsaknad av förändring handlar om min sjukdom. Den vägrar envist att släppa taget och trots att jag mår bra är det naturligtvis en tärande oro som lätt överskuggar livets goda. Vårt liv inrutas av behandlingar, prover, undersökningar och besked. Min tröst i detta sammanhang är min familj och det lite knepiga faktum att jag fortfarande mår oförskämt bra och det tänker jag ta vara på, så det så!

En annan jobbig förändring var att goda vännen och kollegan Lena under hösten dukade under av sin cancer. Det är så underligt att ena dagen sitta och prata och ta en whisky och andra dagen är allt förändrat. Jag har fortfarande Lenas sista SMS sparat i min mobiltelefon. Där stod det ”ingen kvällspromenad!? Saknade er.” Några dagar senare var Lena död. Det är för mig en påminnelse om livets förgänglighet och hur livets karta blixtsnabbt kan ritas om.

En annan förlust som i sammanhanget kanske kan te sig banal är vår hushund, Tottes död. I nästan tio år förgyllde denne oborstade jycke vårt liv med sin charm och sin villkorslösa kärlek men efter en tids sjukdom fick han stilla somna in. Tänk vad glädje han skänkt genom åren, tack för det Totte.

Så har vi talat om förändringens år 2013 och det börjar bli dags att runda av det hela. Traditionsenligt tänkte jag avsluta med ett tänkvärt citat och eftersom årets tema är förändring skulle jag likt en samtida managementkonsult eller flåshurtig framgångsteolog kunna hugga till med något i stil med:

Jag avstår dock från det och väljer istället att avsluta med ett citat på förändringens tema av den grekiske filosofen Sokrates. Med hans kloka ord vill Eva och jag önska dig käre släkting, vän eller kollega ett riktigt gott nytt år!