2012 inleddes som de flesta år med en lång, kall och mörk vinter. Skillnaden var att just denna vinter var, eller i varje fall upplevdes som särdeles lång kall och mörk. Den ville liksom aldrig släppa taget. Tiden ägnades mest åt att laga mat och pyssel med hemsidan klintenberg.net. Ja, hemsidan förresten. Den spräckte 10.000-vallen. Det vill säga att det registrerades över 10.000 unika besök på ett dygn. Sidan har ju kommit att bli lite av ett forum för Melodikryssare vilket gör att trafiken är väldigt livlig. Det har fått mitt webbhotell One.com att vid flera tillfällen stänga ner sajten. Vid flera tillfällen har det också varit betydande driftsproblem. När jag kontaktat dem anklagar de mig för att spamma. När jag lugnt och fint försöker förklara att det inte är spam utan bara tusentals glada Melodikryssare som försöker hjälpas åt så känns det inte riktigt som att de tror mig!

Efter regn kommer solsken och efter vinter kommer vår. Så även år 2012. I april kröp vi ur vårt vinteridé och ställde kosan mot Frankrike, Provence och Hyéres. Där tillbringades några riktigt härliga dagar tillsammans med kusin Martin och Maria där de har ett litet mysigt ställe. Vi var inte där så länge men genom Martins försorg känns det ändå som att vi hann se allt. Det var inte utan att man stundom fick hjärtat i halsgropen då Martin rattade hyrbilen på de slingriga bergsvägarna på ett sätt som fick de franska bilisterna att framstå som fegisar! Tack ändå Martin – ”You are an excellent driver!”

Den stora grejen med våren var annars Evas 50-årsfirande. Vi hade bestämt att inte fira så stort utan istället åka till Stockholm, bo på hotell och ha det bra. Så blev det verkligen också. Vi hade underbara majdagar i Stockholm. Dessutom hade tjejerna fixat 50-årsfest på Gamla Enskede Bageri. Många släktingar hade mött upp för att fira världens bästa Eva på hennes 50-årsdag.

Så kommer då sommaren och därmed Tildas student. I tre år har hon pendlat mellan Landskrona och Malmö för att gå på Cybergymnasiet. Men i år var det hela över och vi firade med en fantastisk baluns på roddklubben i Landskrona. Många släktingar och vänner hade mött upp och vädret visade sundet och Landskrona från dess allra bästa sida. En härlig kväll, ett avslut som tål att minnas, bra jobbat Tilda!

Så kom semestern, en tid i lugnets tecken. Många små utflykter blev det, men mesta tiden tillbringades hemma i Landskrona med Karneval, Venturer och diverse badturer med Karolina till Sandplättarna och Gråen. Om jag ändå ska välja ut några särskilda semesterhändelser så kommer besöket i Motala högt på listan. Eva och jag var inbjudna till Ellens svärföräldrar Marianne och Krister i Motala. De unga tu hade tidigare under året deklarerat att de hade för avsikt att gifta sig år.

2013 vilket gjorde att det kändes naturligt att stifta bekantskap med Gustafs släkt. En sådan kunglig vistelse vi hade på ”Geddornas” fantastiska ställe mitt i Motala ström. Att äta och dricka gott samtidigt som man stiftar nya bekantskaper med intressanta människor det är fantastiskt. Stort tack Marianne och Krister för några fina dagar.

En annan nästan magisk semesterhändelse var när Agnes och hennes Robin ställde till med familjefest på vår bakgård. Eva och jag var på några dagars semester på Österlen men åkte hem för att vara med. Det är inte ofta som hela familjen är samlad numera så när det trots allt sker är det tillfällen att minnas. Att sedan få komma som inbjuden gäst till sitt eget hus och bli omhuldad av dessa mat- och smakexperter är en upplevelse som inte går av för hackor!

Så kommer då höst och sensommar. Sedan länge hade vi planerat att åka till Italien för att där fira alla 50-åringar i bekantskapskretsen. Tyvärr blev det ingen Italienresa för min del eftersom min läkare avrådde från att åka. Mina blodvärden var på grund av pågående cytostatikabehandlingar för dåliga för att resan skulle vara riskfri. Att leva med cancer är att leva i en verklighet där kartan snabbt kan ritas om. Det är inte mycket man kan göra åt det. Vi beslöt därför att Eva skulle åka ändå, så kunde jag kanske komma efter senare om värdena blev bättre. De blev lite bättre men det gick dock inte att få tag i biljetter till ett rimligt pris. Då ringer kusin Martin och meddelar att han hade en vakans på höstens grabbsegling och livet blev genast lite lättare att leva igen. Eva fick en fin Italienresa och jag fick ändå några dagars trevlig höstsegling i Göteborgs skärgård.

I september blev den hemmavarande familjen också ännu lite mindre eftersom Tilda stack till London för att på ort och ställe söka jobb och äventyr. Det torde ha gått ganska bra för hon är kvar där ännu och verkar trivas stort. Snart sticker Eva och jag dit för att hälsa på. Jag ser mycket fram mot den resan. Det känns skönt att barnen är företagsamma och verkar klara livet ute i stora vida världen bra men det är samtidigt lite tomt i huset nu när till och med minstingen Tilda har flugit ut. Det ska bli riktigt roligt att träffas igen Tilda! Jag lovar att vi ska ha med massor av svenskt godis!

En annan fantastisk upplevelse var höstens tur till Grythyttan. Moster Astrid och Ola bjöd på svampplockning med tillhörande tre rätters på gästgiveriet. Ett sådant härligt ställe! Det kanske mest fantastiska var att hundar var minst lika välkomna i matsalen som människor. Totte njöt sannerligen kungligt då han lät sig trakteras med allehanda av kockens läckerheter. Att allt serverades Totte på ett eget bord med linneduk och eget porslin var något som Totte sannerligen verkade uppskatta.

I oktober blev det ytterligare en resa till Stockholm. Agnes fyllde 21 år och bjöd på otrolig middag på stjärnkrogen Mistral där hennes Robin och ibland även hon själv jobbar. Jag tror aldrig att jag någonsin tidigare varit med om ett sådant crescendo av smaker. Jag älskar folk som går ”all in” och här prutades inte en millimeter på smak och kvalitet. Man kände sig som en kung och att Agnes och Robin tillkännagav att de tänker flytta till Malmö gjorde ju inte saken sämre. Välkomna hem till Skåne igen Agnes och Robin!

Året lider så mot sitt slut och ni som känner oss vet att det brukar betyda olivskörd i Italien. Detta år var inget planerat eftersom vi hade tänkt att det skulle räcka med en Italienresa. Men eftersom jag inte kom iväg på den och då blodvärdena hade repat sig så pass att min läkare kunde välsigna en resa så kändes det som att de ändå var läge att sticka iväg. Jag och kompisen Jörgen skaffade biljetter och gav oss iväg till det undersköna Lazio för att hjälpa vännen och kollegan D.G med skörden. Jag är otroligt tacksam för att vi kom iväg. Vi hade underbara dagar i olivlunden. Vädret var det bästa tänkbara. Om dagarna skördades oliver och om kvällarna var det som vanligt fest. Denna gång toppat med D.G:s stora 60-årsbaluns på Citadellet. En sådan fest det blev! Jag kommer aldrig att glömma den. Det blev också sista gången jag träffade D.G. Kort efter hans hemkomst till Sverige förolyckades han i en helt osannolik jaktolycka. Det är tragiskt och ofattbart. Händelsen är en brutal påminnelse om att det absolut inte finns några garantier för morgondagen. Därför finns det bara en sak att göra, lev idag!

En krönika är inte fullständig utan att nämna något om äldsta dotterns göranden under 2012. Efter en lång period av otacksamt slitjobb tröttnade Ellen på de egofixerade ”lattemorsorna” i Gamla Enskede och slängde förklädet på golvet och gick hem. Säga vad man vill om skitjobb men de höjer ungdomarnas studiemotivation! Ellen ägnar sig numera åt filosofiska studier på universitetet i Stockholm. Hon har också blivit söderböna på allvar då hon, Gustaf och Gustafs dotter Siri bytt sin trånga etta på Hornsgatan mot en betydligt större och finare lägenhet på Bergsundsgatan.

Därmed börjar det bli dags att avsluta årets krönika. Det brukar jag som den minnesgode känner till att göra med något litet tänkvärt visdomsord eller citat. Aldrig har valet av visdomsord varit enklare. Jag har tidigare nämn det i årets krönika men det tål att upprepas hur många gånger som helst!