Landskrona och omvänd marknadsföring.

Jag besökte glasmästaren för att få några glas till en innerdörr tillskurna. Att stiga in i hans verkstad var som att kliva in i en annan tidsålder, ett kliv flera decennier bakåt i tiden. Verkstan var tom, men efter en stund kom mäster i egen hög person. Han visade sig vara en tämligen åldrad och något krökt man. Mycket åldrad skulle man kunna säga, min gissning är att han befann sig en bra bit bortom de 80. På genuint skorrande skånska efterfrågande han mitt ärende som jag då snabbt redogjorde för.

Mäster började genast att expediera min beställning. På grund av hans ålder så gick det hela ganska sakta vilket i och för sig var trevligt eftersom vi då fick en liten pratstund. Mäster konstaterade snabbt att jag inte pratade skånska och därmed inte kunde vara från staden. Jag verifierade naturligtvis hans slutsats varpå han sporde efter vad som bragt mig till en så avlägsen plats. Jag redogjorde som alltid för att det var tjänsten som fört mig och sedermera även min familj till Skåne och Landskrona. Mäster avbröt tillfälligt sitt arbete över vilket han stod lutad och tittade klentroget på mig.

- Har du flyttat hit till Landskrona med hela familjen frivilligt!?

- Jaa visst, så är det.

- jasså jaha, och hur trivs då?

Innan jag besvarade hans fråga tänkte jag igenom mitt svar. Jag tänkte på hur det var

att bo 100 meter från havet, mitt i ett av norra Europas mest expansiva och tätbefolkade områden. Jag tänkte också på att det knappast kan finnas särskilt många städer som

har en hamn likt Landskrona. En hamn som inom en radie av 500 meter erbjuder en

livaktig kommersiell hamnverksamhet, ett varv som faktiskt bygger båtar, exklusivt boende och i mitten ett sommarstugeparadis på en ö. Jag tänkte på mina och Tottes cykelturer genom Citadellområdet, Slottsparken och vidare längs strandpromenade Linjen ut till båten i Borstahusen. Plötsligt väcktes jag ur mina tankar.

- Nå hur trivs ni då, upprepade mäster.

- Jo, vi trivs fantastiskt bra. Det är en otrolig stad ni har. Vi är oerhört tacksamma och glada att vi får bo här.

Mäster tittade häpet på mig.

- Jasså, ni trivs så bra här! Då skulle du vara med en natt på glasjouren så skull du nog inte trivas så förbaskat bra...

Mycket tid har jag lagt på att fundera över varför Landskronaborna i allmänhet och lokaltidningen Landskrona Posten i synnerhet så gärna talar illa om sin egen stad. Kanske har jag kommit på ett tänkbart svar. Det är precis som när man finner ett bra svampställe, eller när man hittar ett litet och riktigt genuint ställe utanför de stora turiststråken när man är på resa. Inte avslöjar man väl det för kreti och pleti? Nej, smultronställen vill man ha för sig själv.  Men låt dig icke lurar käre läsare, besök Landskrona och låt dig hänföras av dess fantastiska skönhet.

Välkommen till vår stad!