Rapport från Toscana 2013!

I skrivande stund befinner vi oss i Italien eller Toscana närmare bestämt. Där har vi tillsammans med ett gäng goda gamla och nya vänner hyrt en villa som heter duga. För att bringa ordning i semesterminnena tänkte jag rita ihop en liten reseskildring. Reseskildring och reseskildring förresten, det kanske låter lite pretentiöst, särskilt med tanke på att vi mestadels ligger för ankar i skuggan vid poolen. Hur som helst, har du lust så läs vidare och följ med på vår resa till Toscana, Italien!

Dag 1, lördag

Resan började på lördagens morgon. Som vanligt tog vi trådbussen från Sofia-Albertina för transport till station där Öresundståg till Kastrup tog vid. Vi gjorde självklart inte avkall på den obligatoriska traditionella resefrukosten. Den består i huvudsak av Champagne, denna gång med en ägg- och baconmacka till. Så blev det snart dags att äntra ”norskarnas” flygmaskin. Den kördes fram aningen sent men strängt tagit gjorde det ingenting. Väl framme i Rom plockade vi raskt ut vår hyrbil och ställde kosan mot Toscana och Cortona. Strax utanför Rom träffade vi på vännerna Håkan, Ingrid och Alice med vilka vi sedan hade följe hela vägen. Ett ganska bra sällskap inte minst med tanke på att de var utrustade med en GPS vilket naturligtvis underlättade den annars ganska trassliga navigationen. Så gick den drygt 15 mil långa resan på de stora fina betalvägarna i ett huj, endast en gång körde vi lite fel!

För mig var det premiär på Colle Degli Ulivi. Även om jag hört mycket gott om stället var det med viss hänförelse som jag stiftade bekantskap med denna fantastiskt vackra 1600-talsbyggnad. Delar av sällskapet nämligen Mats, Maggan, Dennis, Pernilla och Hanna hade anlänt tidigare på dagen och hade den goda smaken att förbereda kvällens middag med grillspett och massa andra godsaker. Vi kom så att säga till dukat bord och efter snabb installation på vårt rum ringde vällingklockan till mat, vin, sång och gamman. Jag njöt hela härligheten i så djupa klunkar att det skam till sägandes kändes en aning i skallen dag två. I detta hade jag nog gott sällskap för dag två var det en ganska loj skara nordbor som fyllkades vid poolkanten.

Dag 2, söndag

Efter en god natts sömn startade dagen med obligatoriskt morgondopp följt av en stadig frukost. Sedan tog Håkan och jag oss för att proviantera. Det gör man i den närbelägna Coopbutiken som saluför såväl stapelvaror som vin, öl och italienska delikatesser. Ölen kunde man för övrigt köpa till rabatterat pris mot uppvisande av Coopkort. Håkan gjorde ett seriöst försök med sitt medlemskort i Dalsjöfors kooperativa förening men kassörskan skakade bara på huvudet, vilket fick oss att inse att konsumentkooperativet har lite att jobba på när det gäller internationalisering. Nåväl priset var ändå överkomligt särskilt men tanke på att man köper bordsvinet i femliters glaskaggar för under en hundring styck. Lunchen inleddes med ett glas Champagne vid poolkanten följt av härlig italiensk plockmat. Eftermiddagen följde i stillhetens tecken och efter att ha slappat i och vid poolen bjöds genom Elisabeth och Roy:s försorg middag med pasta Bolognese ackompanjerat av den undersköna solnedgången. Måltiden blev en skönt stillsam tillställning eftersom krafter behövde sparas till nästa dags utflyktsstrapats.

Dag 3, måndag

En strålande dag började som vanligt med god frukost. Efter att den intagits packade vi in oss i bilarna och for de dryga 15 milen till San Gimignano, en i det närmaste intakt medeltida stad. Den spelade en central roll i pilgrimsvandringarna från norr till Rom, men år 1348 drabbade digerdöden staden och Vatikanen lade om pilgrimsledens sträckning. Allt sedan dess har orten vilat en stilla törnrosasömn och är idag en helt unik bevarad medeltidsmiljö. Karakteristiskt för staden är de 13(eller möjligtvis 14)tornen, även de intakta allihop.

När man flanerar i dylika turistfällor kan jag inte undgå att reflektera en del över det utbud av varor och tjänster som handlarna tycks tro att turisten i allmänhet efterfrågar. Längs den fantastiskt vackra huvudgatan låg nämligen souvenirbutikerna, som alla saluförde allsköns smörja, vägg i vägg. Efter att ha rotat en del i utbudet av kaststjärnor, karatepinnar, stilletter och Pinocchiodockor i äkta plast hittade Eva slutligen några rätt fina keramikskålar som genast inhandlades.

En annan sak som i min värld är lite svårsmält är att det kostade 30 kronor per person att gå in i kyrkan. Även om jag naturligtvis förstår att de måste ha in pengar för att underhålla de fantastiska byggnaderna har jag ändå svårt att tro att det var så Jesus tänkte sig det hela en gång i tiden.

Om vi nu ändå är inne på avdelning gnäll kan jag passa på att nämna något om vägstandarden. De är i sanning en prövning att färdas med bil i Italien. Vägarna är helt enkelt genomusla och det är inte ovanligt med rejäla ”potthål” mitt på motorvägen. Jag kan försäkra att fjädringen på vår lilla Fiat fick jobba på rejält även om jag gjorde mitt yttersta för att kryssa mellan de värsta kratrarna. Detta gäller förstås inte om man väljer betalvägarna istället vilket vi gjorde när vi körde mellan Rom och Cortona. Det kostade drygt hundra kronor för femton mil, som hittat! Må vi i Sverige även framledes ha förstånd att förvalta vår gemensamma infrastruktur så att dessa finansieringstosigheter inte får fäste i vårt vägnät, hujedamej!

Det var en ganska sliten skara som anlände till Colle Degli Ulivi den kvällen, men efter ett uppfriskande dopp i poolen och ännu en god grillmiddag återvänd livsandarna. Det var med ett belåtet leende på läpparna som man ganska ovaggad somnade in den kvällen, full av nya upplevelser ochh intryck

Dag 4, tisdag

Tisdagens startade med vildsvinsbesök i arla morgonstund. Diverse läten och bökande ljud utanför vårt sovrumsfönster väckte mig och när jag tittade ut kunde jag skönja något i dunklet som förmodligen var ett vildsvin. Nåja sikten var inget vidare så det skulle likväl kunna ha varit grannens hund men jag föredrar vildsvin som förklaring till fenomenet, det blir liksom mer spännande då. I övrigt gick dagen i vilans och kontemplationens tecken. Vi hittade helt enkelt inte på så mycket annat än att njuta av vädret, poolen och stället i allmänhet. Om man bortser från att Mats och Roy tog en golfrunda och att delar av styrkan åkte ned till byn för att proviantera gjorde vi helt enkelt ingenting. En stillsamt skön dag helt enkelt. Ja, så lös och ledig var den att Mats och Roy i sin iver att nå golfbanan glömde att kasta de sex plastsäckar med skulor som de hade i uppdrag att slänga eftersom de ändå passerade soptunnan. Två dagar senare skulle detta uppdagas och jag kan försäkra att hushållsavfall frodas utmärkt i 40 gradig hetta. Doften i kupén skulle väl närmast kunna beskrivas som pikant!

Dagen avslutades som alltid med middag, sång och musik. Grillmästare Dennis slet tappert vid den stora stengrillen så att vännerna kunde luta sig tillbaka och njuta av hela härligheten. Stort tack för det Dennis!

Dag 5, onsdag

Så var det dags för en utflyktsdag igen. Denna gång var målet för vår resa den närbelägna staden Cortona. Italien är ju inte direkt fattigt på vackra mer eller mindre intakta medeltida städer och Cortona är ytterligare en i raden. Hettan vid vårt besök var påtaglig, i den fyrtiogradiga värmen var det lite svårt att hålla intresset uppe för de den vackra bebyggelsen. En sak noterades dock och det var den minst sagt hänförande utsikten. De gamla italienska städerna ligger som regel på bergstopparna vilket gör dem otillgängliga och trånga med branta, smala och vindlande gränder. Vackert som en saga är det men säkert inte så särdeles praktiskt att leva i. Varför de envisades med att anlägga städerna på detta vis vet jag egentligen inte men jag antar att det har med krig och försvar att göra.

I Cortona åt vi lunch på en liten pizzeria vid ett torg där ett fönster stod öppet och genom vilket det strömmade ljuv pianomusik. Efter lunchen lite strosande på de stekheta gränderna varpå vi gav oss hemåt igen för att proviantera och förbereda middagen. Den bestod denna dag av parmaskinka och melon till förrätt följt av porchetta och massa gott till huvudrätt. Hela klabbet inmundigades som vanligt i kvällssvalkan på terrassen och sköljdes ned med ett enkelt och svalt bordsvin.

Dag 6, torsdag

Efter utflyktsdag kommer vilodag, alltså blev torsdagen en vilodag. Delar av sällskapet tog dock inte det här med vilodag på något större allvar utan åkte väg till Arezzo för att besöka bekanta. Arezzo är för övrigt inspelningsplats för en av värdens bästa filmer, La vita é bella eller Livet är underbart som den heter på svenska. Har du inte sett den så gör det! Vi andra tog det helt enkelt bara piano, Slappade i skuggan, sippandes på ett glas iskallt vitt och puffandes på en italiensk cigarrcigarett. Till lunch lite plock och grill till middag. Några styrde med ungs rostade rotsaker, mums!

Dag 7, fredag, midsommarafton

I sanning en udda midsommarafton, inte minst för att den bjöd på sol och värme. Jag hade tidigare faktiskt aldrig varit utomlands på midsommar utan som en sann nordbo framhärdat med att regn, kyla, rutten fisk och brännvin är prima! Skämt åsido, svensk midsommar är hur fin som helst och ska inte förringas men med lite italiensk finess blir det liksom ännu bättre. Dagen ägnades åt lojt sol-lapande och förberedelser av kvällens middag som bestod av grillat lamm och grönt. Underbart gott var det även om midsommarljuset lyste med sin frånvaro. Något fel på stämningen kring bordet var det sannerligen inte då vi klämde i med såväl ”Vid vakten” som ”Sjöbloms dass”, dock skålades det uteslutande i vin. Kvällen blev inte så särdeles sen eftersom hemresa förestod dagen efter.

Dag 8 lördag, hemresa

Dags för hemresa, men först morgondopp. Tidig förmiddag anlände horder av städerskor och trädgårdsarbetare som målmedvetet arbetade med att piffa upp bygget inför en ny laddning gäster. Ganska tidigt var vi resklara och företog oss så den knappt 20 mil långa resan tillbaka till Rom. Den gick helt utan missöde om man bortser från lite tankproblem och en pytteliten felkörning som raskt och bryskt rättades till av den vid tidpunkten för felkörningen sovande kartläsaren.

Så avslutades ännu en underbar Italienresa. Det är lite svårt att förklara varför vi snöat in på Italien. Ska vi vara ärliga är det varmt, oorganiserat och allmänt jäkligt. Italienaren som bebor värdens och kulturens centrum snäser föraktfullt åt folk som inte behärskar italienska utan måste hanka sig fram på saxarnas rotvälska. Icke desto mindre kan man inte undgå att tjusas av det italienska. För att få grepp på den italienska känslan citerar jag vår guide i Rom då jag undrade över en ståtlig byggnad.

-  Bry sig inte om den Sverker, det är något sentida påfund, jag tror 1700-tal!

Det ger i sanning perspektiv på livet och den korta stund vi dansar på jorden! En tanke går också till gamle, gode vännen D.G som introducerade Italien för oss. Tänk om jag vetat att det var sista gången vi sågs då vi i höstas satt i cantinan och sippade på ett glas i doften av den nypressade oljan. Livet tar i sanning underliga vägar ibland så ta vara på det, det går inte i repris!

Med det sagt vill jag tacka Eva, Elisabeth, Alba, Roy, Maggan, Mats, Pernilla, Hanna, Dennis, Håkan, Ingrid, Alice och Hervor för att ni tog mig med på denna fantastiska resa, jag kommer aldrig att glömma den!