Anno domini MMIX

Så sitter man då här igen, tämligen julstinn kring buken och med ett behagligt ”glöggsus i kupan” för att tänka tillbaka på 2009 års begivenheter. Det är alltså dags för den traditionella Klintenbergska årskrönikan. En krönika som numer måste betraktas som en relativt etablerad tradition då vi ända sedan 2002 besvärat våra nära och kära med detta blygsamma tidsdokument. För dig som vill friska upp minnet påminner jag om att alla krönikor från och med 2003 finns bevarade och tillgängliga på klintenberg.net. Tradition eller ej tvingas jag ändå konstatera att det blir allt svårare att skriva krönikan. Detta eftersom jag sedan 2008 lägger ut det mesta av familjens göranden och havanden på vår hemsida. Det mesta som ska rapporteras är ofta helt enkelt redan rapporterat. Trots detta ska jag försöka mig på en kortfattad sammanfattning. Mycket har hänt under det gångna året men det är utan tvekan två företeelser som mer än annat kommit att prägla vårt 2009, nämligen högvakt och Melodikryss.

Ja, jag vet det är uttjatat till leda men det är inte möjligt att sammanfatta 2009 utan att något dryfta dessa spörsmål. Som alla säkert redan känner till har Ellen ägnat större delen av 2009 med att vakta konungen, hans familj och palats. Det har i sanningen varit med stor stolthet som Eva och jag vid flera tillfällen fått möjlighet att bevittna den beridna högvakten på Stockholmsslott. Alla som är tveksamma till monarkin borde ta en sommarhelg i Stockholm och bevittna hur busslast efter busslast med utländska turister angör slottsbacken och hur sedan tusentals människor tålmodigt trängs i väntan på att få ta del denna fantastiska ceremoni. När sedan alla dragoner i klanderfria uniformer och med gnistrande pickelhuvor till toner av pukor och trumpeter äntrar borgården på sina ståtliga hästar, ja då står man där och bara myser. Stolt som en tupp över att folk kommer från hela världen till lilla Sverige för att vara med om denna tradition som i obruten följd pågått i över 500 år!

Ellen lär finnas med i tusentals fotoalbum världen över, ingen japan eller amerikan åker från Stockholm utan att ha låtit sig fotograferats tillsammans med en livdragon! Nu har Ellen muckat och oavsett om hennes militära karriär är slut eller ej är jag helt säker på att hon gett sig själv och oss ett ”upplevelseår” att minnas med glädje och stolthet hela livet. Tack för det Ellen!

Efter muck hade Ellen och pojkvännen Robert lite svårt att som de säger, ”acklimatisera sig till det civila mörkret”. En veckas semester på Rhodos hjälpe dem dock lite på traven och nu är de så pass tillvanda med det civila livet att saknaden efter att stå timtal i stram givakt på ett nattpass utanför slottet, sova i bivack i tio gradig kyla, eller ägna all ledig tid åt persedel- och vapenvård inte känns allt för betungande. Tar vi bara en dag i taget ska det säkert bli goda civilister av såväl Ellen som Robert vad det lider!

Tilda Vilda började året i stor stil med att åka och hälsa på moster Malin och morbror Krille i Los Angeles. Där var hon i drygt två veckor och hann med massor av upplevelser i såväl USA som Mexico. Hon har också passat på att ta ”grundenten”. Numera är familjen inte representerad i någon grundskola över huvud taget, då även minstingen Tilda har börjat gymnasiet. Hon valde att gå på Cybergymnasiet i Malmö och vad vi erfar fungerar det väl även om det är en bit att pendla. Sommaren tillbringade Tilda med att stötta ”alla musikfestivaler i hela Sverige” med sin närvaro. Det har naturligtvis inte varit utan en viss oro som vi släppt iväg henne på dylika arrangemang men det hela tycks ändå ha avlöpt förhållandevis väl och avtecknar inga andra komplikationer än en tidvis ganska udda klädstil som Tilda dock bär upp med den äran.

Kuriöst i sammanhanget var då Tilda ringde hem till far under pågående Sweden Rock Festival och följande samtal utspelade sig:

Jag försäkrar att det kändes skönt när hon slutligen kom hem igen, hel och hållen!

Agnes har inte frekventerat rockfestivaler i någon större utsträckning. Däremot har hon kryssat runt en hel del på olika evenemang för ungt entreprenörs- och ledarskap. I somras blev hon uttagen till en utbildningsvecka kallad Emax där Sveriges 200 främsta unga entreprenörer samlades för att stifta bekantskap med näringslivet. Under hösten har hon också deltagit i Ryla, Rotary Youth Liedership Awards. Det hela började egentligen med det numera välkända UF-företaget (ung företagsamhet) Turban UF, som saluförde chicka handduksturbaner att packa in håret i efter dusch. Succén var ett faktum och tjejerna sålde hundratals turbaner till såväl frisörer som till privatpersoner.

Som ni säker förstår ser vi inte till Agnes så mycket här hemma. Har hon en stund ledig någon gång tillbringar hon den ofta och gärna med pojkvännen Adam. Men vi passar ändå på att njuta av Agnes sällskap då och då genom att gå till 261 Café & Bar där Agnes jobbar kvällar och helger som servitris. Hur hon hinner med allt är en gåta. Dock har hon och pojkvännen unnat sig lite lyx då de i somras stack i väg till Kreta för en veckas lugn och ro med sol och salta bad.

I 20 års tid har barnens intressen samt väl och ve stått i centrum i Evas och mitt liv. Det har varit härliga år och en fantastisk nåd att få se barnen växa upp från ”Pilutta-dej-stadiet” i Madickenklänning och stråhatt till de världsvana unga damer de är idag.´

Med vuxna barn får man plötsligt mycket mer tid för varandra. Var tid i livet har sin tjusning och även om barnfamiljsåren varit fantastiska så njuter Eva och jag av vår nyvunna frihet och ystra likt kalvar på grönbete hittar vi på mängder av upptåg för att förgylla den numer ganska barnlösa vardagen. Det känns nästan litegrann som när vi möttes en gång för närmare trettio år sedan! Förutom våra små avstickare till den kungliga huvudstaden var 2009 års höjdpunkt resan till Italien och årets olivskörd.

Bror D.G och Malin tog emot oss med sin sedvanliga och helt fantastiska gästfrihet och vi fick underbara dagar i så väl olivlunden som bland Roms stenar och ruiner. Vårt lilla härbärge var det heller inget större fel på då vi hyrde rum på det gamla 1400-talsslottet Castel san Pietro helt nära D.G och Malins olivgård. Hur ofta har man rum med egen utsiktsplattform på taket, från vilken man kunde njuta av 360 graders utsikt över Tiberns undersköna dalgång?