Årskrönika 2014, trots allt!

Jag har tidigare deklarerat att det av olika skäl inte blir någon krönika för 2014. Detta har väl inte direkt givit upphov till några större protester men det medförde dock ett visst ogillande hos de båda yngre döttrarna. De tog därför helt enkelt saken i egna händer och skrev nedanstående krönika. Gissa om jag blev glad och rörd. Tack Agnes och Tilda för en fantastisk krönika.

Trevlig läsning!

Klintenbergs årskrönika 2014

I och med den bristande kreativiteten hos pappa klintenberg kände vi att vi får ta över ansvaret för årskrönikan. Vi sitter i skrivande stund i vardagsrummet i Agnes smått bohemiska tillfälliga lägenhet i Malmö̈. Vi har var sitt glas naturligt blaskigt vin i handen och känner oss lagom sentimentala för att sammanfatta familjens år. År 2014 har varit ett år utöver det vanliga, på många sätt, och det kan vara därför vår kära far inte känner sig manad att sammanfatta det. Detta har varit året då vi på̊ riktigt har låtit oss känna och komma ikapp med allt som har hänt. För att följa traditionen, lå̊t oss börja med den äldste.

Eva

Kära, vackra, starka mor. Du har som vanligt dragit familjen Klingenbergs tyngsta lass. Utöver din egenskap att alltid samla familjen och få dom stunderna att räknas så har du inspirerat oss i hur du ständigt utvecklar och utbildar dig inom ditt område. År 2014 har du vidareutbildat dig i den svåra psykologin hos barn. Du inspirerar oss till att verkligen fördjupa oss i de ämnen som vi intresserar oss för och gör att vi känner att de vägar vi valt är inte bara okej utan helt enkelt jättebra. Vi vill referera till en mening du sa en sen kväll på Trynet. Vid frågan: du måste vara så stolt över att din dotter gör det här? svarade du: jag är stolt över att mina döttrar gör vad de vill!

Vi är stolta att vi alltid har fått stöd och engagemang som gjort att vi känt att vi kunnat välja de vägar vi gjort. Tack för att du är så klok!

Sverker

År 2014 är året då din sjukdom verkligen kommit ikapp oss. Det tynger oss att du inte längre kan uppehålla tidigare års jetsetar-liv. Även om det är det skönt att veta att ens föräldrar inte har fetare livsstil än vad man själv har. Ett ständigt problem med sociala medier är att man alltid framhäver det som är bra men ignorerar det som är jobbigt. Lika imponerande som det är att du skrivit diverse böcker och andra fantastiska texter (även om de är baserade på våra miserabla syskonbråk) är det att du är 2014 tagit dig igenom alla dessa behandlingar utan att någonsin klaga på din situation. Men för att lämna cancer åt sidan en stund, låt oss prata om allt annat vi har att tacka dig för. Du har som vanligt ställt upp med all hjälp med praktiska saker. Du hjälper oss att uppfylla våra drömmar. Vi tror att det är viktigt att understryka att du inte bara inspirerar oss utan också̊ alla våra vänner, även dom du inte träffat. Det är sällan vi går ifrån ett möte utan att ha hört kommentaren ”Din pappa är djävligt cool”.

Ellen

Ellen är en person som alltid har varit och alltid kommer vara en förebild: Du kan springa en mil.

Du kan uppfostra en elvaåring.

Du kan hantera dina egna och andras psykiska och fysiska problem.

Du har förmodligen inrett finaste lägenheten på̊ Södermalm.

Du har inte bar ett genuint intresse för stil; DU HAR STIL...

..Allt detta samtidigt som du studerar ett av de absolut svåraste ämnena: konst. Tack för att vi alltid kan komma till dig och för att du alltid lyssnar och förstår.

Agnes

När det kommer till Agnes så är det lätt att prata om det självklara. Kvinnan är 23 år gammal, har startat sin drömkrog, med sin drömman och handskas utöver detta med en enveten liten valp och en kolonistuga med en trädgård som borde haft ungefär fyra trädgårdsmästare för att egentligen fungera. I år är året då jag vill prata om vad som händer på insidan. Att vara människa är väldigt komplext och det pratas väldigt sällan om vad vi har åstadkommit med vårt inre. År 2014 har Agnes valt att lyssna på vad sinnet och kroppen behöver. Något som jag skulle vilja påstå kräver tio gånger så mycket mod.

Tilda

Tilda är troligen den i familjen som har utvecklats mest under året. Kanske är det vad vi väntar oss av den yngste. Det är också vad vi väntar oss av den smartaste. Det som imponerar mest är att en så jordnära och klok person som Tilda ger sig in i en så svår bransch. Troligen ska vi tacka för att hon har valt att intressera sig för detta ämne för hon har mycket mer att tillföra än hon har att lära under det kommande året. Hur många kan man vända sig till och fråga ”Vad kommer Mohair från för djur?”.

Elsa

Bryr sig som vanligt mest om sig själv och uppskattar alla som killar henne på̊ magen. Vi uppskattar henne för att hon uppskattar oss när vi matar henne och killar henne på̊ magen.

Purjo

Föddes, åt, sov, bajsade, åt, sov bajsande, åt, sov, bajsade, gosade, åt, sov, kissade, bajsade, gosade, sov, kissade, gosade, skällde, bet, gosade, bajsade, sov, kissade, och så vidare...

Av Agnes och Tilda Klintenberg

Den Klintenbergska årskrönikan 2014

Käre vän, kollega, melodikryssare eller släkting, det är dags att summera och delge det Klintenbergska året 2014 i den traditionsenliga årskrönikan. Jag har i vanlig ordning funderat en hel del på hur jag ska lägga upp det och vad jag ska skriva om. Jag gjorde en inledning och en disposition enligt traditionell modell och började skriva om årets händelser i stort och smått. Efter några försök gav jag upp. Inspiration och ork ville helt enkelt inte riktigt infinna sig och dessutom har jag varit lite kinkig de senaste dagarna, så jag är ledsen käre läsare men det blir ingen glättig krönika i år. Det finns helt enkelt inte så mycket mer att förtälja. Vill du ändå läsa om vad vi gjort under året kan du gå in på min blogg www.klintenberg.net eller min facebooksida www.facebook.com/sverker.klintenberg. Där finns årets händelser hyffsat väldokumenterade i bild, text och film.

Trots att krönikan uteblir vill jag ändå passa på att tacka dig för det gångna året och tillönska dig och de dina ett gott nytt 2015. Vad detta nya år bär i sitt sköte står skrivet i stjärnorna men för min del förestår, om hälsan står mig bi 50-årsdag i mars. En förebådan om detta stundande inträde bland åldringarnas skara blev tydlig då jag på nyårsdagen vaknade och fann att skägget mitt blivit vitt. Jag funderar därför starkt på att fortsättningsvis titulera mig Sverker Vitskägge, vilket jag tycker låter pompöst och viktigt. Nu är det nog tyvärr inte ålder och visdom som gjort skägget vitt utan mer troligt alla de kemikalier som sjukvården har haft godheten att trycka i mig, men man kan ju alltid låtsas det förra.

Nå väl det får vara som det vill med den saken men nu är 2014 historia och vi får med gemensamma krafter ta tag i 2015 och försöka få ordning på det. Lycka till!

Gott nytt år önskar Eva (Skägglösa) och Sverker (Vitskägge).